Veckan som varit - V.12

Under veckan som varit har det känts lite som att jag har haft en familjevecka. Det pga att jag har varit en hel del med pappa under både veckan en dag och sen under hela helgen med familjen. Det är mycket sjukdomar just nu bland assistenterna och andra orsaker som gjort att de inte kunnat jobba, så då har pappa som tur är kunnat rycka in. Det är något jag är väldigt tacksam över att han har kunnat, så jag inte har behövt tagit in någon jag inte alls känner. Speciellt eftersom läget är som det är just nu då jag behöver mer hjälp och verkligen inte mår särskilt bra.

Sen har allt känts lite som en bergochdalbana. Upp och ner ena dagen och ner och upp andra. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Det är nog bara mycket frustration pga av situationen, samtidigt som tålamodet tryter lite. För just nu känns det som att jag har haft tålamod i en evighet, och vissa dagar börjar det tryta mer och mer. Men så är det väl för oss alla, att vi har vissa dagar som är bättre och sämre tänker jag.

Sen allt det här kring Corona viruset. Jag har egentligen inte varit särskilt rädd för allt det här kring Corona. Speciellt inte då när allting började. Men ärligt, ju mer tiden har gått och det verkligen gick upp för mig att jag faktiskt själv är i riskgruppen så måste jag nog erkänna att jag blev lite skraj. Eller det kändes mer verkligt samtidigt som det fortfarande är svårt att förstå och ta in allting, eftersom det har hänt så mycket på så kort tid. Det är läskigt, men jag försöker lugna mig med att man bara kan göra sitt bästa och försöka följa de direktiv och rekommendationer som finns och kommer. Mer kan vi inte göra.

Nu blir det väl kanske inte så stor förändring ändå för mig med tanke på att jag fortfarande är väldigt sängliggandes. Men om jag hade mått bättre och allt det här med foten inte hade hänt så skulle nog läget vara lite annorlunda och förändringarna lite mer påtaglig. Men fortsättning följer.

Veckans positiva. Veckans positiva tycker jag var nu i helgen då jag och pappa åkte lite bil så jag fick komma ut och se någonting annat en stund. Sen att vi också stannade och köpte en varsin glass på vägen, det var trevligt.

Sen har det varit väldigt trevligt att ha varit lite extra med familjen själv. Så det kan man väl ändå säga är någonting positivt i det tråkiga.

Veckans negativa. Veckans negativa tycker jag har varit värken och att det inte verkar hända någonting. Det känns som att allt har stannat av. Det är ingen jätteskillnad i alla fall.

Så har min senaste vecka varit lite kort. Hoppas ni har haft en bra v.12, och får en bra v.13, KRAM!

Gillar

Kommentarer

Veckan som varit - V.11

Den här veckan har inte varit särskilt bra. Den har varit fortsatt tuff om jag ska vara ärlig. Det är precis som att det inte vill vända med varken värken, blånaden eller svullnaden på höger foten. Det är nästan satt jag t.o.m. tycker det har blivit sämre, och att värken ändrar karaktär ibland. Det känns nästan som att det har blivit mer nervsmärta, eller i alla fall det jag kallar nervsmärta. Det varvar mycket mellan en mer hettande, ilande, molande, sprängande och satsande värk som inte vill försvinna. Ja ni märker att listan kan bli lång, eftersom den skiftar väldigt mycket på olika sätt. Det gör den även i färg, och det är snabbt.

Men om man bara tar i lördags som ett exempel så var det en rätt bra dag smärt mässigt. Framförallt om man tänker kring att ta extra vid behov smärtstillande, alltså det snabbverkande morfinet. För då var det faktiskt första dagen jag inte tog någon överhuvudtaget. Något jag var väldigt glad och stolt över.

Men sen dagen därpå var det precis som att vända på en handflata. Då hade jag det så jobbigt med värken att jag säkert tog närmare maxdos av den snabbverkande smärtstillande medicinen istället. Något som gjorde mig rätt besviken och såklart helt matt, eftersom det blev en extremt jobbig dag. Ni kan läsa mer om det och gårdagen (söndag) i mitt tidigare inlägg.

Sen känns det bara allmänt som att jag har fått slut på idéer kring hur vi ska få bukt på allt det här. Jag tycker vi har testat det allra mesta vi kan komma på just nu. Det ända jag kan tänka mig, eller som jag vet är kvar nu är att vi fortsätter att höja min medicinering som jag får för värken tills vi når en mer jämn och hållbar nivå på smärtan. Det är nog den vägen vi får ta.

Annars förutom det så har mycket fokus under veckan legat på träningen kring beröring och att utsätta mig för det så mycket som möjligt på höger foten. Just för att försöka öka toleranser så det ska bli bättre och inte göra lika ont när man tar där. Dock har jag inte märkt någon direkt förändring än, men jag hoppas det kommer. Men vad jag minns från tidigare när jag har hållit på med det här så tror jag det kan ta lite tid.

Sen kommer vi till den kära hirudoid-salvan som min smärtläkare ville att jag skulle smörja 3-4 gånger om dagen. Det för att se om det kunde hjälpa någonting på blånaden på foten och för att hjälpa till och få igång blodcirkulationen där runtomkring mer. Jag tycker inte den har gjort någon dunderförändring. För jag har ändå hållit på med det i snart två veckor nu på torsdag, och det är faktiskt ingen direkt skillnad.

Veckans positiva. Under den här veckan vet jag inte om det har varit någon direkt jättepositiv grej. Det ska i så fall vara i lördags då när jag inte behövde ta någon snabbverkande tablett för värken, men annars vet jag inte.

Veckans negativa. Det som har varit jobbigast under den här veckan har varit min medicinhöjning. Den här veckan har det varit en av dem andra medicinerna jag tar som vi har höjt. En utav dem jobbigaste medicinerna att höja eller sänka enligt mig. För den här veckan har jag mått så dåligt och känt mig så groggy och yrslig. Det har varit som värst under förmiddagarna i samband med efter frukosten då jag har tagit mina morgonmediciner osv. Sen har det ärligt dröjt nästan ända fram till kring två tretiden innan jag har börjat känt mig skapligt som människa igen. Så det har varit jobbigt.

Gillar

Kommentarer

Veckor som varit - V.9 + V.10

Det här inlägget kommer lite väl sent. Därför slår jag istället ihop veckorna v.9 och v.10 så det blir ett sammanfattningsvis lite längre inlägg kring dem här två senaste veckorna. De här två veckorna har verkligen varit en bergochdalbana. Jag fick först åka på permission från måndag till onsdag under v.9, och sen blev jag helt utskriven på onsdagen.

Det var väldigt skönt att få bli utskriven. Just att jag först fick ”prova på” lite kring hur det skulle gå att vara hemma, och sen att jag blev utskriven helt där på onsdagen. Det kändes som att även dem på sjukhuset också ville se att det fungerade bra, just utfall de inte skulle göra det. Sen tror jag det även kan ha varit en liten psykiskt grej, så jag stegvis skulle få vänja mig vid tanken av att ”klara” mig själv hemma igen, just från att hela tiden ha deras hjälp kring smärtan osv. Men det kändes och gick i alla fall bra hemma så därav att jag blev utskriven förra onsdagen. Så det var skönt!

Sen var det väldigt skönt att få komma hem till sin egna hemmamiljö och allt vad det innebär. Att bl.a. kunna få välja vad man vill ha för mat, få vara bland sina egna saker, eller bara det att få träffa Harry igen. Min lilla bebis.

Däremot under v.10 har det varit rätt kämpigt. Det har verkligen gått upp och ner, och sen tycker jag det har varit lite svårt att komma in i de ”nya” rutinerna här hemma igen. Det har gått skapligt eller det har visst gått bra, för det kan nog egentligen inte heller kunnat gått bättre än vad det har gjort. Men som sagt det är en omställning med allt som faktiskt är väldigt jobbig. Framförallt eftersom jag är så mycket mer orörlig. För det är väldigt jobbigt med allt, och att lära om sig vid förflyttningar, hur jag ska sitta i rullstolen och kunna komma fram på lättast sätt när båda benen har benstöd så de står rakt ut osv. Det är en omställning, och många gånger en stor frustration. Så det är väl det jag tränar på nu.

Sen nu under v.10 (från söndagen v.9) har vi hållit på och höjt en smärtmedicin successivt, och det har vart jättejobbigt. Jag har varit som helt däckad under framförallt förmiddagarna, och ibland nästan sådär mycket ända fram till kring tretiden. Det har varit extremt frustrerande när jag i vanliga fall vill ha kontroll på allt, också kan jag inte det nu. Det har jag haft och har väldigt svårt med! Men jag måste bara verkligen försöka lita på dem jag har runtomkring mig. Satt så är det.

Vecka 9 och 10:es positiva. Under de här två veckorna har det varit två positiva saker som jag kommit på. Den första var att jag blev utskriven och fick komma hem under v.9, och den andra var att jag under förra veckan (v.10) fick träffa mitt första kusinbarn som äntligen kommit. Honom fick jag träffa i lördags, så det var riktigt roligt. Han var så himla söt.

Just det, sen en till positiva grej är faktiskt att vi har haft lö

Vecka 9 och 10:es negativa. Det som har varit jobbigast under dem här två veckorna har varit insättning och ökning av medicin. Det pga att jag blir så pass påverkad av dem de första dagarna, och det tycker jag är riktigt jobbigt. Jag gillar inte att inte har kontroll som jag annars brukar ha. Så det har varit en riktigt jobbig del.

Sammanfattningsvis kan man säga att det både har funnits positiva saker, men också saker som varit extremt jobbiga (och är fortfarande). Men man får helt enkelt ta en dag i taget.

Hoppas ni har haft två bra veckor bakom er. Här nedanför kan ni se lite bilder från de här två senaste veckorna. KRAM!

Gillar

Kommentarer