Precis som rubriken säger så har jag nu varit hemma en vecka sedan jag blev utskriven från sjukhuset. Det är nog ganska precis på timmen också sen jag kom hem och körde upp på uppfarten här hemma efter att jag blev utskriven.
Sammanfattningsvis har den här veckan varit väldigt blandad. Både bra, för det har varit så skönt att få vara hemma i sin egen hemmamiljö, och att få träffa familjen mer ”på riktigt” än att bara pratas vid via telefon. Sen har det varit mindre bra eftersom jag har haft så ont, eller rättare sagt har ont. Det är väl det som har varit eller är jobbigast. Men sen har det nu mot slutet stabiliserat sig lite mer. Just så jag inte behöver sitta och t.ex. andas mig igenom smärtorna. För att inte tappa det helt och nästan svimma. Men det blev ändå lite bättre tycker jag efter att jag fick höja en utav mina nervmediciner i torsdags mitt på dagen. För den medicinen tar man tre gånger om dagen. Det har ändå varit skönt att jag kände lite förbättring även om det är ministeg.
På bristningsgränsen
Sen tycker jag fortfarande att jag är precis på bristningsgränsen. Att jag precis klarar av smärtorna skapligt, men inte helt. För det är fortfarande väldigt jobbigt med smärtorna och all yrsel jag får av framförallt nervmedicinerna. Yrseln och den extrema tröttheten ska ju förhoppningsvis lägga sig, eller i alla fall minska mer med tiden efter ju fler dagar jag har tagit dem. Så jag håller tummarna för det.
Sen kom jag överens med min smärtsköterska idag om att jag ska öka kvällsdosen ett snäpp och se om det kan hjälpa lite mer på smärta mot kvällen och natten när man ska sova.
Men jag kämpar på. Man får försöka se det lilla som kanske ändå går åt rätt håll. Det kan vara att jag faktiskt nu är hemma från sjukhuset, att det kanske har varit en natt som jag fått sova lite bättre, eller att jag inte har suttit och behövt kämpa mig igenom smärtan och bara försökt att andas mig igenom det.
Så skulle jag nog sammanfatta den här veckan. Kämpig men med några små ministeg i rätt riktning. Här kan ni också se en bild från idag när jag åkte hem från sjukhuset. Det var precis innan solen gick ner helt för dagen. KRAM!
Lämna ett svar