Gårdagens röntgen X2

Igår hade jag en rätt fullspäckad dag för att ligga inlagd på sjukhuset tycker jag. För jag har fortfarande inte fått kommit hem. Igår (torsdag) var det prick 3 veckor sedan allting hände (ni kan läsa mer om det här) och idag (fredag) 3 veckor sedan jag blev inlagd. Det som stod på agendan igår var två olika typer av röntgenundersökningar. En för att kolla vinkeln på mina ben, framförallt höger. Det eftersom mitt högra knä har börjat vikt sig mer och mer inåt och underbenet utåt (för att inte tala om värken), och sen skulle jag göra en annan röntgenundersökning på högerknät samt underbenet på samma ben.

Den första undersökningen var på ”vanliga” röntgen, och den andra undersökningen var en magnetkameraundersökning (MRT) som jag gjorde vid lunchtid.

Den första röntgen jag gjorde igår var den ”vanliga” röntgen, alltså slätröntgen som är bland den vanligare. Den som man oftast gör när man bl.a. kanske misstänker fraktur eller liknande. Den hade jag tid för att göra redan kl.08 igår morse. Men de gjorde på lite annat sätt den här gången med hur jag skulle stå och så, i och med att de ville kolla en annan grej. Men nu ska det i alla fall bli himla intressant att höra vad det visar, för det lät som att jag skulle få något typ av svar under ronden idag.

Pappa kom och var faktiskt med under den här undersökningen, och tur var väl det. För det var inte det enklaste att ta sig upp på den platån. Men pappa lyfta upp mig på den, och var med under hela undersökningen. Så det kändes tryggt! För annars vill jag helst inte att någon annan rör mig som jag inte är ”van vid” och känner mig trygg med efter allt som hänt här på sjukhuset. Så det var skönt att ha honom där!

Däremot, det värsta för mig och som var den egentliga orsaken till att han var med var för att det var just precis där allting hände med fötterna. På röntgen då när jag blev klämd.

Jag fick lite smått panik redan i torsdags sent på eftermiddagen när jag fick reda på att jag skulle dit tidigt som igår (fredag) på morgonen, just för att åka tillbaka precis dit och göra den här undersökningen. Men jag tror det var mer oro och panik över själva platsen än själva undersökningen i sig.

Visst hade vi kunnat skjutit upp undersökningen, men jag kände samtidigt att jag bara ville få den gjort. Få det överstökat helt enkelt. För det kändes samtidigt väldigt viktigt för mig att få den här undersökning gjord så jag får veta. Få svar på vad det är med knät. Om röntgen har något svar eller förklaring på det hela vill säga. Sen också för att jag inte vill åka dit igen.

Sen tror jag även det kan vara bra för mitt psyke och bearbetning att faktiskt vara tillbaka på platsen där allting hände, och vara med om en undersökning som gick bra och inte katastrof som sist. För undersökning gick ändå bra igår trots all anspänning kring det igår. Däremot tror jag att det alltid kommer sitta i mig att röntgen inte är min favoritplats att befinna mig på.

Vilket som så blev i alla fall båda undersökningarna gjorda, vilket var huvudsaken. Magnetkameraundersökningen blev lite försenad, men det berodde på att det hade dragigt ut en del på tiden med den tidigare patienten. Så nu är det bara svaret kvar. Sen var det även skönt att det löste sig så de kunde göra röntgen på underbenet på samma gång igår under magnetkameraundersökningen. För det var något min reumatolog gärna ville ha en extra bild på när jag ändå skulle göra en röntgen på knät. Däremot var det lite trassel kring remissen, men det löste sig, så det blev en röntgen på underbenet också.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229