I förrgår var jag på två olika sjukhusbesök. Det första var till handkirurgen och sen var jag på bassängträningen som jag är på varje onsdag och fredag. Besöket gick rätt fort och helt okej. Jag kan säga att det är nu efteråt när allt som blev sagt har börjat smälta in och landa som det har varit rätt jobbigt. Jag var inte riktigt beredd på beskedet jag fick.
Ledbandet är av?
Handkirurgen jag fick träffa igår har opererat mig tidigare. Men då var det fingrarna och en böj- eller sträcksena i tummen. Båda sakerna på höger hand. Under besöket började han med att kika på min handled. Han tog tag i den på lite olika sett och tryckte på olika ställen. Ganska fort sa han att han trodde mitt ledband i handleden var av, men att han ville skicka mig på en magnetkameraundersökning för att säkerställa det. Om det visar sig att det är det så kan det eventuellt bli något typ av ingrepp. Däremot vet jag inte riktigt vad än. Det beror i så fall på vad som är ”felet” och hur omfattande det i så fall är. Jag är även lite tveksam till att i så fall göra någonting. För det är inte ”bara” med att göra olika ingrepp. Det är ganska mycket att ta hänsyn till. Speciellt när det gäller min sjukdomsbild. Jag tänker både kring medicinering, infektionsrisker osv.
Specialist på armbågar
Han kikade även på min armbåge, eftersom det är både armbågen och handleden som är ”problemet”. Frågan är bara vart huvudproblemet är eller om det är någonting på båda ställena som gör att jag har ont. De såg ju på en tidigare magnetkameraundersökning och datortomografi som jag fick göra på armbågen tidigare i år att det var förändringar i leden. Ett tag misstänkte dem även en benpålagring, men så var det inte när de sedan gjorde en datortomografi för att kolla. För då ville dem kolla om det kunde vara det som gör att jag har det besvärligt med bl.a. rotationen.
Men nu ville i alla fall handkirurgen att jag också skulle få träffa en specialist på armbågar med. Så det skulle han skriva en remiss på, så skulle jag sedan bli kallad på ett besök. Det blir sen efter både MR-röntgen och besöket till specialisten på armbågar som jag ska träffa han igen. Och då har vi förhoppningsvis svar på vad ”problemet” kommer ifrån och är.
Så både på armbågen och handleden blir det en fortsättning följer..
Tankar
Under själva besöket tycker jag allt ändå kändes rätt okej, och jag förstod vad han menade. Samtidigt som jag inte riktigt fick ihop att det med ledbandet också skulle vara problemet till mina andra besvär som knakningarna i t.ex. armbågen och vid handleden. Jag tyckte det var bra att han ville göra en röntgen även på handen, och sen att jag också skulle bli kallad till att få träffa en specialist på just armbågar.
Men det var nog inte förrän vi satt i sjukhusmatsalen för att få i oss lite lunch innan det var dags för bassängträningen som en person gulligt nog kom fram och frågade hur det var. Jag brukar gå till henne för att bl.a. fixa mina skor. Så vi känner varann väl. Men då kände jag riktigt hur tårarna tryckte på. Att allt bara kändes FÖR MYCKET och att allt bara är orättvist. Varför ska det HELA TIDEN vara någonting där min kropp hela tiden ska jobba emot mig. Varför kan den inte bara vara på min sida för en gångs skull? Det räcker väl med motgångar nu?
Jag vet att jag säkert har sagt det flera gånger, men det är verkligen nya saker som dyker upp hela tiden. Då menar jag inte bara små saker, utan större grejer. Eller större grejer som jag vet kommer kräva något typ av ingrepp så småningom. Sen kan det vara om flera år, men det är ändå något jag kommer stå inför. Det är jag 100% säker på även om ingen har sagt det rakt ut, men än bettfysiologen om mitt sjukdomsförlopp fortsätter i den här takten och processen som den hittills har gjort.
Men sen kan ju allting hända. Det får helt enkelt bara tiden utvisa. KRAM!
Lämna ett svar