Pest eller kolera. Ska det alltid behöva vara så? Vilket som är det något jag tycker börjar kännas väldigt frustrerande. Varför ska valet hela tiden ligga mellan att må dåligt eller ännu sämre? Det är aldrig valet mellan att må bättre eller sämre. Det har inte varit så den senaste tiden i alla fall. Det är mer bara att ”hänga med” och försöka göra de val som känns bäst.
Det var som nu här så har jag mått jättekonstigt ända sedan jag gjorde min senaste höjning av medicinen för min nervsmärta. Det var i onsdags. Men enda sedan jag gjorde den höjningen har jag börjat fått fler och fler biverkningar, eller jag har mått mer och mer knepigt. Jag har främst varit väldigt yrslig och vinglig, haft en känsla av att det kryper i kroppen, tryck över bröstet, mår allmänt konstigt, mår illa till och från, mindre aptit, har hjärtklappning till och från, orkeslös, mer lättirriterad, sen har jag svällt ännu mer i kroppen och blivit svullen kring halsen där ovanför nyckelbenen (som jag skrev i det här inlägget tidigare idag).
För att nämna några saker. Det blev i alla fall bara för mycket, så igår (måndag) valde jag att sänka tillbaka den höjningen. Det känns som att det nu borde ha börjat stabilisera sig, eller hur man ska säga efter nästan en vecka. Men jag har inte märkt någonting att de blev bättre, bara tvärt om har det nästan känts som.
Kommit tillbaka mer och mer
Men det som istället blev väldigt frustrerande är att värken har börjat komma tillbaka mer och mer i foten igen. Värken blev lite bättre efter att jag gjorde den här höjningen. Ryggen tycker jag också har känts lite bättre, men nu har det som sagt börjat göra mer och mer ont igen. Något som inte alls känns roligt. För det är verkligen pest eller kolera HELA TIDEN känns det som.
Jag valde att sänka tillbaka för jag kände att jag inte orkade mer. Jag orkade inte ”stå ut” och må såhär längre. Inte när jag började förstå att det troligtvis var biverkningar. För i stort sett alla stod med under biverkningar på FASS. Men ibland kommer man bara till en punkt då det får vara nog. Men då får man såklart må dåligt på andra sett istället. I mitt fall verkar det vara så i alla fall.
Däremot vet jag inte vilket av dem som egentligen är bäst. Inget av det om ni frågar mig, men om jag måste svara så finns det alltid en gräns. En gräns innan det blir för mycket att hantera och orka med. Ungefär det som hände nu, och som jag känner just nu tar jag hellre värken än biverkningarna. Sen vet jag inte om jag känner annorlunda kring det om någon dag. Det får visa sig.
Jag hoppas ingen av er känner lika kring det här med pest eller kolera. Att ni också ofta får välja mellan må dåligt eller ännu sämre, utan istället får välja mellan bra eller dåligt. KRAM!
Lämna ett svar