Ni kan läsa om Del 1 och Del 2 här i min lilla uppdatering från mitten av förra veckan här, och fram till allt som hände innan och under helgen. Jag har delat upp inläggen så satt ni förhoppningsvis ska få det lite lättare att hänga med i vad som händer här.
Samtal med min reumatolog
Bortsett från att min smärtläkare var förbi i fredags tillsammans med en annan smärtsjuksköterska än hon jag oftast brukar ha och talade om hemgång, så hade jag ett samtal med min reumatolog. Han ringde mig under förmiddagen och berättade att han hade diskuterat med en del läkare och nu kommit fram till att han ville att jag skulle börja med ett biologiskt läkemedel igen som heter Hyrimoz. Det är en TNF-hämmare som jag tidigare har haft en gång, men då hette den Humira. Eller den finns också fortfarande kvar, men den jag ska ha nu heter Hyrimoz och vad jag förstod så är det samma sak.
Det är många år sedan jag hade den sist. Det var när jag gick i åk.5 under grundskolan, så det är ett tag sedan om man säger så. Väldigt längesen om man tänker efter. Sen när man läser om den så låter det verkligen som att den skulle kunna passa in, så jag håller tummarna för det. Men då i alla fall när jag hade den sist så fungerade den inte bra. Den gav inte någon bra effekt, och jag var bl.a. borta halva femman. Vilket gjorde att jag också halkade efter en del i skolan och hade svårt att klara av den.
Men den här gången håller jag tummarna för annat. Nu vill jag bara att det ska vara någonting som fungerar, och jag hoppas verkligen att den här tillsammans med Metoject ska göra att det också fungerar ännu bättre. För jag har hört många som kombinerar just ett biologiskt läkemedel med Metoject, även kallas Metotrexat.
En spruta hemma
Hyrimoz tar man också i sprutform hemma. Jag tar min i låret, precis som jag gör med Metojecten. Den går även att ta i magen. Jag tycker vätskan gjorde rätt ont när den gick in i benet, men den var väldigt enkel att ha att göra med, så det var skönt. Lite drygt bara att den måste förvaras i kylen. Men det är som det är. Sen tar man den varannan vecka, och inte varje vecka som Metojecten. Så det börjar bli en hel del saker att hålla reda på nu när det gäller sprutorna osv. Men om det kan hjälpa, då är det bara att tuta och köra!
Annars har jag inte känt någonting hittills. Jag blev inte ens röd vid insticksstället som jag vet att jag tidigare ibland kan ha blivit av bl.a. andra sprutor. Sen sa han att om jag har tur kanske jag kan börja känna lite efter 2-4 veckor. Om jag har tur, annars är det kanske upp till 3 månader men det är som sagt väldigt individuellt som med allt.
Trappa ner på kortisonet
Sen blev det även ändrat att jag redan nu som igår (måndag) skulle börja trappa ner lite på kortisonet. Så igår sänkte jag min totala dos från 20 mg per dygn till 17,5 mg. Sen ska jag fortsätta med den nedtrappningen med att trappa ner 2,5 mg prednisolon varje vecka tills jag kommer ner på 5 mg per dygn som jag stod på innan (+ sätta tillbaka 10 mg hydrokortison för binjurarna).
Så det blev sagt i fredags rent behandlingsmässigt. Jag startade även upp med sprutan redan då på kvällen så jag skulle komma igång me den. Nu håller vi bara tummarna, KRAM!
Lämna ett svar