Jag har haft några jobbiga senaste dagar. Det har varit mycket värk, dålig sömn och en kropp som har skrikit (och skriker) efter energi. Armbågen börjar i alla fall bli bättre och bättre efter kortisonsprutan jag fick i tisdags. Något som känns otroligt skönt! Jag hoppas bara det håller i sig också!
Men inte blir det en lugn stund för det. Självklart är det andra ställen som gör sig påmind på en gång så fort ett ställe (ett av dom ”värsta”) börjar bli lite bättre. Leder som säkert varit/är dåliga, men som märks mer och tydligare ju bättre det ”värsta” stället blir. Kan man bli mer frustrerad vissa stunder!? Nej jag tror faktiskt inte det.. För det är verkligen inte en enda LUGN STUND!!
Sen skulle jag så gärna också vilja få en paus, en semester från det här. Men tyvärr fungerar det inte riktigt så. En kronisk sjukdom finns ALLTID där. Dygnet runt, året runt. Men olika mycket, olika dagar. Det skulle bara vara så skönt och behövligt att få vila upp sig ordentligt för en gångs skull. Just för att samla energi, och för att förhoppningsvis orka med allt lite bättre.
Men trots det, STORT TACK till alla er som frågar hur det är, peppar mig och alltid finns där för mig! Ni betyder SÅ OFANTLIGT mycket för mig! Bamsekramar till er!
Lämna ett svar