Hej på er!
Hoppas det är bra med er! Igår hade jag en rätt tuff dag. Eller det har varit en riktigt jobbigt om jag ska vara ärlig. Det har även varit en riktigt jobbig natt. Vi åkte redan kring kl.09:30 på morgonen igår för att ta oss till Hudiksvall. Jag hade en tid till Folktandvården där för att spruta mina käkleder. Sen ringde de även på morgonen igår och hörde om jag kunde komma en halvtimme tidigare, så då åkte vi dit tills dess.
Resan både dit och hem gick bra. Allt gick smidigt, så det var skönt. Det var lite kö mellan Tönnebro och Axmartavlan pga två lastbilar, men det var ändå inte sån lång väntan. Så det var skönt.
Det här var första resan jag gjort utanför Gävle sen i somras. Så det var ett bra tag sedan, vilket nästan kändes lite konstigt. Men ändå skönt att komma iväg lite och se någonting annat.
Folktandvården i Hudiksvall
Jag var dit för att få kortisonsprutor i båda mina käkleder. Något jag inte alls har sett fram emot. Om jag ska vara ärlig så har jag gruvat mig en hel del inför det. Men det gick ändå bra allt som allt. Jag visste att jag skulle klara det, men ändå. Det är aldrig roligt att göra något man vet ska göra ont.
Men det känns skönt nu när det är gjort. Från början skulle jag inte fått spruta dem förrän nästa måndag, men då hade jag sådan tur att jag fick en tidigare tid efter att jag ringde i tisdags. Vilket var helt otroligt. Men jag lärde åka till Hudiksvall. Men de kan jag säga att jag mer än gärna gjorde så jag skulle få det gjort. För den senaste veckan har inte alls varit rolig med värken osv.
Därför blev jag väldigt glad när jag hörde att jag skulle få komma tidigare. För annars vet jag ärligt talat inte riktigt hur jag skulle orka vänta enda till om två veckor. Även om jag säkert hade klarat det med på något sett, så hade det troligen blivit några extremt jobbiga dagar och väntan.
Lustgas
Den här gången fick jag ta dem under lustgas. Något jag fått många gånger tidigare via reumatologen när jag har fått kortisonsprutor på andra ställen. Men aldrig när jag har sprutat käklederna. Jag har mest fått det när jag började ta kortisonsprutor vaket. Alltså efter ”barntiden” och inte längre tog dem under sövning, utan istället skulle gå över till vuxenreumatologen. Där man inte fick ta dem via sövning längre.
Men jag har haft turen att få ta det med hjälp av lustgas istället. Även nu när jag har blivit äldre. Sen tar jag det inte alls lika ofta nu, men det har varit om jag t.ex. behöver ta många kortisonsprutor under ett och samma tillfälle. Just för att orka med att ta alla, eller om det har varit att jag har behövt kortisonsprutor på fötterna. Det var mer då innan vi besluta att sluta spruta tårna osv, eftersom det inte hjälper längre. Men innan det fick jag ta dem med hjälp av lustgas eftersom fötterna var ett extremt känsliga och ömt ställe på mig.
Fjantig och till besvär
Så var det den här gången. Tyvärr kände jag mig rätt fjantig och till besvär när jag ställde frågan om det fanns möjlighet att få ta kortisonsprutorna i käklederna med hjälp av t.ex. lugnande nu inför den här sprutningen. Men då gav min bettfysiolog förslag om lustgas, och frågade om jag hade fått det någon gång tidigare. Så då bestämde vi att jag skulle få ta det under lustgas istället. För det har fungerat bra.
Sen vet jag att jag inte ska känna mig till besvär, men konstigt nog gjorde jag det. Det gör jag fortfarande, även om jag vet att jag inte är det. Men jag kan inte komma ifrån känslan av att jag borde klara av att ta dem utan. För jag är ju vuxen nu. Samtidigt som jag är tacksam över att jag får möjligheten till att få ta dem under lustgas. För det var verkligen inte roligt sist. Det är en pers i sig att ta dem, och speciellt käklederna tycker jag när det är så mycket uppe i ansiktet osv. Ja ni förstår nog vad jag menar.
Sen vet jag att jag säkert skulle klara av att ta dem utan lustgas igen med. Om jag hade varit tvungen. Men om jag har möjligheten till att få hjälp att ta dem under lite lugnare omständigheter så gör jag gärna det. Ja ni märker ju, jag har lite blandade känslor kring det här. Sen tror jag också att man orkar med att hantera det på lite olika sett beroende på hur man mår. Om man har haft ont länge och är rätt allmänt sliten, då hanterar man saker sämre också. Så tycker jag det brukar vara.
Vänta och hoppas på det bästa!
Nu hoppas jag bara att det här kommer göra nytta också! Att det kommer bli bättre, och göra mindre ont. Men det får vi veta om några dagar när det här har lagt sig efter kortisonsprutorna. Jag hoppas i alla fall att jag får sova lite bättre inatt, men det visar sig! KRAM!
Lämna ett svar