Läkarbesök - Kortisonsprutor

Gokväll fina ni!

Idag blev det en tidig dag till sjukhuset. Jag var till min reumatolog för att få kortisonsprutor. Jag sänkte min bromsmedicin för knappt två veckor sedan och nästan på en gång började jag bli segare och få ondare i kroppen, och sen efter redan knappt en vecka så började knät svullna och bli inflammerat. Det gick verkligen fort, så någon nytta verkar ju medicinen göra.

Sen i tisdags när jag var till min fysioterapeut för uppstarten av bassängträningen så tittade hon på knät och sa att det var inflammation och att jag behöver spruta det. Så då ringde jag till reuma i onsdags och fick en tid som idag för att spruta det, samt flera revbensfästen/bröstkorgen. Jag fick alltså 2 st sprutor i höger knä och 4 st sprutor i revbensfästena/bröstkorgen.

Det gick bra, men självklart är det aldrig roligt att få dem där sprutorna. Men nu hoppas jag att det ska hjälpa med sprutorna så jag lättare kan röra mig igen och ha mindre ont.

Vi pratade även lite om mitt knä, för det har börjat peka utåt mer och mer, och gör väldigt ont på utsidan av det. Därför ska jag nu få göra en stående röntgen av knät och eventuellt foten. Det beror på vad ortopeden vill ha för typ av röntgen. För foten är verkligen inte heller bra just nu, vilken den inte har varit på länge. Men nu har den blivit ännu värre. Han ska i alla fall skriva en remiss till ortoped nu, så dem får kika på både knät och foten. Knät till att börja med.

Jag ska få göra en stående röntgen på knät för att kolla hur brosket och skelettet ser ut. För både min reumatolog och fysioterapeut misstänker att det kan vara någon typ av förslitning på gång, med tanke på hur benet ser ut och vart det gör ont. För just nu pekar det som sagt lite utåt och det blir bara mer och mer. Det är lite åt det ”kobenta” hållet om ni förstår vad jag menar? Men det är troligtvis pga att jag har mindre med brosk mot utsidan av knät (där jag även har mer ont), och det gör att benet pekar utåt, och knät inåt. Därför blir det nog bra med en ny check, för det var nästan precis 4 år sedan jag röntgade det sist.

Annars känner jag mig rätt tom kring vad det kan innebära. Jag försöker att inte ta ut något i förskott, men alla vet ju vad ortopeder gör. Därför blir det lätt att tankarna flyger omkring med olika scenarion. Men jag har ändå blivit rätt bra efter alla dessa år med motgångar, operationer och ortopedbesök på att inte försöka ta ut något i förskott innan man har faktisk fakta. Så fortsättning följer.

Ärligt talat är jag nog lite mer orolig över min högerfot. För den är verkligen inte bra just nu. Egentligen har den varit sämre under hela hösten, men nu har den nått ytterligare ett steg i "dålighet" eller vad man ska säga. Jag kan knappt ta på den för att den är så öm. Sen har den varit riktigt svullen länge, och riktigt stor under hösten, men nu är den gigantisk samt att vilovärken är värre både dagtid och på natten.

Jag misstänker att det är lederna som har blivit sämre och mer sliten. Precis som det har varit i resten av fötterna. Men jag har en rad kvar som inte är stelopererad i framfötterna, och det är dem lederna jag nu misstänker har blivit påverkade. Det känns så i alla fall, men vi får se vad ortopeden säger när jag får träffa honom. TIlls dess försöker jag inte tänka så mycket på det, men det är som jag sa inte helt lätt alla dagar. Speciellt inte när värken börjat blivit sämre och ännu mer påtaglig.

Sen fick jag nog den största bunten provremisser någonsin med mig hem idag. Jag tror det var mellan 10-15 rör dem ska ta. Helst sjukt vad många(!!), så man undrar ju lite över vad allt är som dem ska kolla. Sen är det såklart bra att dem gör en riktigt koll nu när jag verkligen inte mår särskilt bra. Jag ska ta dem nästa vecka så de hinner bli klara inför alla läkarnas möte som dem ska ha i början av februari.

Det tycker jag ska bli himla bra. Att alla som kan komma sätter sig ner och lättare kan prata igenom min sjukdomssituation och kanske spåna på en lösning till varför jag mår som jag gör, och vad vi kan ha för lösning på det i så fall.

Sen tänker jag inte ha alltför höga förhoppningar på en mirakellösning, även om man såklart inte heller ska tappa hoppet om att det kommer bli bättre. Men det ska i alla fall bli himla intressant att se om de kan komma fram till någonting.

Vi pratade även om min mage. Eftersom den också är ett stort problem, men det tänkte jag berätta lite mer om i ett eget inlägg.

Det var väl lite "kort" om mitt läkarbesök idag. Men jag tycker det var ett bra besök, och nu hoppas jag det bara kommer bli bättre och bättre efter dem här sprutorna. För smärtfritt är det inte att behöva ta dem här, men jag brukar tänka att jag gör det för att det ska bli bättre. För annars vet jag inte hur jag ska motivera mig till att ta dem här sprutorna.

Nu ska jag ta och gå och lägga mig, godnatt. KRAM!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229