Under den senaste tiden har det varit rätt rörigt kring min medicinering. Jag syftar då främst på min behandling kring det reumatiska. Därför tänkte jag att jag kunde göra en liten update på hur det sett ut och hur planen ligger nu.
Innan jag blev inlagd på sjukhuset här i slutet av september (24 september), så hade jag relativt nyligen slutat med min dåvarande bromsmedicin Rinvoq. Den jag hade stått på under 3 veckors tid. Jag hann bara ta den under knappt en månad innan jag fick avsluta den pga biverkningar. Innan den hade jag Xeljanz som jag hade haft under en betydligt längre tid, men tillslut upplevde vi att den inte hjälpte lika bra, och ville testa den här nya JAK-hämmaren (Rinvoq) som hade kommit samma månad. Rinvoq slutade jag med den 4 september.
Hade ingen bromsmedicin
Fram till den 29 september hade jag sen ingen bromsmedicin. Det här hände undertiden jag låg inlagd på sjukhuset. Jag fick i alla fall börja med en medicin som heter Metoject, även kallad Metotrexat. Jag skulle börja med den i sprutform en gång i veckan. Det är en medicin jag inte alls gillar, och det var dessutom mitt femte försök med den här medicinen. Alla andra fyra gånger har jag behövt avbryta den pga att biverkningarna har blivit för jobbiga. Det har framförallt varit biverkningar som extremt illamående. Därför kan ni ju tänka er att jag inte var jätteglad när min läkare föreslog att jag skulle börja med den igen. Ge den ett försök till i väntan på att vi eventuellt hittar någon annan.
I de läget var jag kanske ändå lite mer öppen för att ge den ett försök till, eftersom jag rent krast inte hade något annat val. Då fick jag i alla fall känna att vi gjorde någonting, eftersom jag annars hade provat i stort sett allt. Allt som är godkänt och finns på FASS i alla fall. Det kändes i alla fall bättre än att bara känna att man hela tiden blir sämre och sämre i kroppen för varje dag. Sen skulle det dröja 3 månader innan man kan börja märka någon förändring, men som sagt. Det är mer än att inte göra någonting alls kändes det som. Så då blev det bestämt att jag skulle börja med den.
Strax därefter fick jag också börja med ett biologiskt läkemedel, också en bromsmedicin för det reumatiska som heter Hyrimoz. Det är också en spruta man tar i benet, fast den tar man varannan vecka. Det är exakt samma sak som Humira bara att den har ett annat namn. Humira har jag också haft vid ett tidigare tillfälle, men det var längesen. Jag började med Hyrimoz den 2 oktober.
Däremot hann jag bara ta dem två sprutorna under kort tid innan jag blev tvungen att avbryta båda pga att jag först fick massa blåsor i munnen, och sen veckan efter höll jag på att bli mer och mer förkyld. Troligtvis sänkte dem båda mitt immunförsvar för mycket i samband med att de i samma veva också hittade att jag hade lågt med antikroppar (kroppens immunförsvar). Metoject tog jag tre gånger och Hyrimoz en gång innan jag inte fick ta dem längre. Inte innan vi hade undersökt det här mer kring IgA- och IgG-bristen, så då tog min reumatolog kontakt med infektion. En hel del fler prover togs då för att undersöka det mer, och dem svaren väntar jag fortfarande på. Det kommer jag få veta mer om nästa vecka då jag ska träffa infektionsläkaren.
Räddningen
Hela räddningen i att jag blev utan bromsmedicin igen tror jag var att jag stod på en högre dos kortison än vad jag annars brukar ha. Det märktes skillnad när jag fick höja den. Men den 30 oktober blev det ändå bestämt att jag skulle få börja med Hyrimoz igen. Så jag har någon medicin som försöker stoppa inflammationerna som verkligen härjade för fullt. Så den sprutan har jag nu hunnit ta två gånger. Så den har jag nu stått på i ca 3 veckor kan man säga. Det när nästa vecka på fredag som jag ska ta min tredje spruta.
Metoject vill min reumatolog vänta med att sätta in igen tills jag har varit hos infektionsläkaren och fått veta mer kring mina prover de tog. Så där är vi ni. Kortisondosen är även nedtrappad till min ordinarie dos nu på 5 mg prednisolon varje morgon, och 5 mg morgon + 5 mg kl.14 hydrokortison. Det märks väldigt tydligt att den är lägre igen, för jag känner att jag bara blir sämre och fler och fler leder börjar bli påverkade. Men jag hoppas Hyrimozen kanske börjar göra sitt snart. För min reumatolog sa att jag kanske kan börja känna någon typ av förändring kring vecka 4. Det kan vara lite tidigt fortfarande, men snart. Förhoppningsvis.
Jag hoppas det ska vara lite tydligare nu kring svängarna kring min medicinering för det reumatiska. Sen får vi se hur det blir med Metojecten efter läkarbesöket till veckan. Det ska i alla fall bli spännande. KRAM!
Lämna ett svar