Det är precis 2 år på dagen mellan dessa två bilder. 2023 vs 2021. Det var den enda bilden jag kunde hitta som jag såg relativt pigg ut, även om jag vet att jag kämpade med att hålla ögonen öppna pga den dövande tröttheten och smärtan jag konstant hade.
Jag blir så ledsen när jag ser tillbaka på bilder. Vilken smärta jag konstant bar på och försökte lindra/ döva med nävar av mediciner, smärtstillande och distraktion. På många av de bilder jag har i min telefon ser jag inte ens ut att vara ”där”. Jag var mer dövad och helt neutral i blicken. Försöker le, men de tunga syns ofta igenom.
Idag slog det mig, tänk att jag är där jag alltid drömde om att komma förut. Jag lever de livet idag. Drömmen jag hade i mitt huvud. De som då skulle betyda allra mest för mig. Visionen om att kunna gå igen. Om att inte behöva fysisk hjälp dygnet runt och att klara min vardag självständigt.
Livet är magiskt även om det kan vara otroligt utmanande många stunder och fortfarande är. Men samtidigt så fantastiskt att allt verkligen är möjligt! Jag behövde denna påminnelse idag. Att jag visst har tagit mig framåt och fortsätter att göra det.
Livet kan vända och jag är övertygad om att vi alla kan nå dit vi verkligen vill om vi ger allt till det. Ger oss tusan på att det ska ske oavsett vad och samtidigt kan se det framför oss i vårt sinne!
Lämna ett svar