Nu har det gått fyra dagar sedan jag fick kortisonsprutorna. Det börjar kännas bättre. I alla fall i axlarna, armbågen och tummen. Käklederna däremot går det rätt trögt med. Jag hade hoppats på att det var bättre än vad det har blivit. Men det kanske är lite tidigt än.
Däremot har svullnaden börjat gått ner, så det är i alla fall skönt. Men det är långt kvar innan det är ”bra” igen.
Nu i några veckor har jag i princip levt på soppa, mosad potatis/potatisgratäng tillsammans med belugalinser och sås. Det har varit det som har funkat. Men igår var vi borta och firade min farbror som fyllde år, och då blev det oplanerat att vi skulle köpa mat. I alla fall jag och Jessica. Det blev i alla fall pizza, och fy vilken värk jag har haft sedan dess. Det gick rätt skapligt där och då, för jag fick ändå i mig 3/4 av den. För tack och lov var botten väldigt tunn. Annars hade det aldrig gått.
Men sen, gud vad ont jag har haft efter att jag åt den. T.o.m. att jag var tvungen att ta en morfintablett för att kunna sova senare på kvällen. Dock trodde jag att den skulle hjälpa mer än vad den gjorde, men den mest akuta värken lättade i alla fall. Jag brukar ju aldrig ta såna värktabletter förutom vid extrema akuta fall.
Sen har jag väldigt ont idag med. Jag hoppas i alla fall att det bara är lite utdraget, men att det snart börjar vända ännu mer med käklederna också.
Hoppas ni får en fin lördag, KRAM!
