I förrgår skrev jag ett inlägg om min armbåge kring att jag nu står på kö för att operera bort ledhinnan i höger armbåge. Lika att vad jag förstod så är ledbandet i handleden trasigt. Men det kommer jag få veta mer om när jag har fått prata med handkirurgen om någon vecka.
Förra veckan hade jag ett samtal med min bettfysiolog igen angående mina käkleder. Eftersom dem inte alls är bra för tillfället. Det har dem inte varit på länge, men dem blir inte heller bättre om jag säger så. Han hade nu haft kontakt med min reumatolog angående min situation, och nu är remiss skickad för käklederna till Falun. För att få en närmare koll gällande käkledsproteser. En andra åsikt kan man säga. Men det är även där dem gör ingreppet, eftersom det inte görs här i Gävle.
Något som hjälper lite
Något jag däremot har upplevt hjälper lite bättre än att åka och få bedövningssprutor titt som tätt just nu är akupunktur vid käklederna/kinderna. Även att få sterila kvaddlar kring nackmusklerna när det krampar till ordentligt. Det får jag på smärtmottagningen som jag har gått till under många år. Det lättar lite på dem värsta spänningarna och håller lite bättre än bedövningssprutorna som går ur efter ca 6-8 timmar.
Tankar kring det
Allt det här kring käklederna tycker jag har gått väldigt fort. Något min bettfysiolog också håller med om, eftersom jag nu bara har gått där riktigt regelbundet och haft det trassligt sen lite mer än ett år tillbaka. Jag hade besvär längre tillbaks, då när jag opererade disken i vänstra käkleden för flera år sedan. Men sen har det varit bra tills för lite mer än ett år sedan, och sen dess har det varit ett helsike rent ut sagt.
Allt det här har kommit lite för snabbt kan jag tycka. Något jag inte alls har varit beredd på. Från att gå och få regelbundet med kortisonsprutor till att det inte finns något att göra mer än att försöka lindra det smärtmässigt så gott det går. Till att nu behöva åka på bedömning och diskutera för att sätta in käkledsproteser. Det är en himla förändring som är svår att ta in, eftersom det är en stor operation och som bara är ”sista utvägen”. Så det vill man gärna vänta med så länge som möjligt med att göra.
För tillfället försöker jag inte tänka så mycket på det, eftersom jag inte kan påverka något i dagsläget. Men det är också lättare sagt än gjort, och vissa dagar går bättre än andra. Så för tillfället är det att försöka leva här och nu så mycket som möjligt, och försöka med att inte stressa upp sig i onödan kring det.
Ni kan läsa om mitt senaste prat med bettfysiologen i inlägget ”Samtal med min bettfysiolog”.
Lämna ett svar