Sista utvägen - Infart på halsen

Hej på Er!

Vilka riktigt jobbiga sista dagar jag har haft och har. Det har varit en riktig pers. Framförallt kring dessa kärl. De har inte alls velat sammarbeta med mig för fem öre. Både i onsdags och i torsdags försökte dem lägga en långtids-pvk som de inte fick dit. De försökte tre gånger båda gångerna, så 6 försök i överarmarna har dem gjort för att få dit en utan att lyckats. Det var då det riktigt började brista för mig.

Allt blev bara så mycket jobbigare, och den lilla paniken som hela tiden låg över en angående hur vi ska göra om vi inte får dit en ny infart i tid innan den enda lilla infart jag hade pajar. För det var på håret kan jag lova, och det var ju i den jag får alla smärtlindring.

Tack och lov så hann vi precis få dit en större infart tillslut, men det tog tre dagar. Det var så himla frustrerande för oss alla, eftersom mina kärl ville verkligen inte samarbeta. Så efter sjätte försöket med att sätta en långtids-pvk i överarmen så beslutade dem att de skulle sätta dit en cvk istället. Det är en större infart som sätts vid halsen i ett större kärl där. Den fick dem tid i fredags.

Vi hade hoppats på att det skulle ha gått redan under torsdagen, men då hade dem så himla mycket så hanns inte med. Vi trodde och hade hoppats på att det skulle ha blivit då under eftermiddagen, men så blev det som sagt inte.
Sen under den kvällen (i torsdags) började min enda infart (vanlig pvk) krångla lite smått, även fast den fortfarande ändå funkade men det var inte långt kvar. Så då fick de kalla på en narkosläkare för att försöka få dit en "vanlig pvk" tills jag får den andra större infarten, eftersom de är experter på att sticka. Men tyvärr lyckades inte det heller pga mina värdelösa kärl som bara sprack. Då beslöt han istället att jag skulle få en nervblockad på benet, så jag kanske skulle få en dräglig natt i alla fall, eftersom vi inte då visste när infarten skulle paja. För det var bara en tidsfråga.

...precis som en stor sten som släppte från mina axlar. För äntligen kunde jag andas ut och vara säker på att jag inte skulle bli utan smärtstillande i alla fall...

Sen efter att nervblockaden var lagd uppe på uppvaket där jättesent på kvällen så sa narkosläkaren i alla fall att han skulle försöka få dem att ta tag i mig redan på förmiddagen så fort som möjligt, så jag skulle få till en infart någon gång. För då var det lite prio. Så i fredags, dagen därpå på morgonsidan kom det en annan narkosläkare förbi med en ultraljudsapparat för att kika lite efter vad för typ av infart vi skulle sätta och kolla hur mina kärl såg ut. Vi kom fram till att de bästa just nu nog vore en cvk, men att jag nog längre fram måste överväga att operera in en port på bröstet (sitter som en liten dosa precis nedanför nyckelbenet tror jag). Det slutade i alla fall med att de la en tunnelerad cvk (central venkateter). Tunnelerad betyder att dem har dragit slangen från där de la den vid halsen en liten bit ner under huden, så den sticker ut lite längre ner. Det för att jag ska kunna ha den länge och sen tror jag den ska minska infektionsrisken lite. Men det gick i alla fall väldigt bra att lägga den. Jag var riktigt nervös och lite rädd innan eftersom det var uppe vid halsen, men det gick som sagt bra. Jag fick göra det på operation strax efter att narkosläkaren hade varit här med ultraljudsapparaten och kikat. Direkt efter att dem hade lagt den i alla fall var det precis som en stor sten som släppte från mina axlar. För äntligen kunde jag andas ut och vara säker på att jag inte skulle bli utan smärtstillande i alla fall pga mina kärl. Men som sagt, det var på håret.

Gillar

Kommentarer

Ellen Jansson
Ellen Jansson,
Men fy! Du är då en riktig kämpe Elin! Tänker på dig och önskar innerligt att du snart blir bättre❤
Elin Hellgren
Elin Hellgren,
Tack så mycket snälla du! Det hoppas jag med! Kramar till dig♥️
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229