Här kommer sjätte delen av ”min sjukdomshistoria”. Den femte delen kan ni läsa här.
År 2014 var ett väldigt händelserikt och tufft år för mig på många sätt. Det var de året som nu i efterhand är ett av de jobbigaste perioderna i mitt liv.
Först började jag året med en käkoperation som jag gjorde i januari. Den blev tack och lov väldigt lyckad, även om det var en väldigt jobbig period med värk, träning 4 gånger om dagen, svårt att äta osv. Men tack vare att jag höll i det så blev det också väldigt bra i slutändan. Det som hade hänt var att disken i den vänstra käkleden hade halkat snett, samt att käkledshuvudet var lite deformerat (slitet). Något de behövde jämna och fila till för att det inte skulle komma nya inflammationer hela tiden, samt att de behövde sätta tillbaka disken på rätt plats. Ni kan läsa mer om den operationen här.
Framförallt var det högerfoten som blev ett stort kapitel det här året. Det var under år 2014 jag både gjorde min femte och sjätte stora fotoperation. Båda senaste fotoperationerna var på högerfoten. Den första under år 2014 gjorde jag den 3 juni och den andra gjordes 18 december. Efter en krokig väg innan. Ni kan läsa om den femte fotoperationen som är uppdelad i tre olika delar. Den första delen kan ni läsa här, andra delen här och den tredje delen här.
Den sjätte fotoperationen kan ni läsa om både här och här.
Operationen blev inte lyckad
Det som hände var att operationen som gjordes 3 juni inte blev helt lyckad. Under operationen upptäcktes det att jag var extremt benskör och ortopeden kunde i princip smula skelettet mellan fingrarna. Det gjorde att operationen blev betydligt mer komplicerad, eftersom skruvarna inte ville fästa. Istället blev det en nödlösning med att försöka få ihop leden på ett annat sätt än vad det först var tänkt.
Allt det här gjorde att jag åkte in och ut flertalet gånger på ortopedavdelningen under hösten, och fick ligga inlag med smärtlindrande dropp. Det blev planerat för en ny fotoperation på Akademiska för att försöka få det att läka. Det blev min sjätte fotoperation. Men pga att jag blev smittad med en halsinfektion när jag var inlagd blev operationen framflyttad, och gjordes istället den 18 december här i Gävle.
Kateterslangen gick av
I samband med att jag skulle göra den sjätte fotoperationen fick jag en ryggmärgsbedövning (EDA) lagd inför ingreppet. Det gjordes för att jag har haft väldigt svårt med smärtlindringen efter alla mina fotoperationer, och därför valde vi nu den här gången att lägga en ryggmärgsbedövning.
Jag fick åka till uppvaket dagen innan den planerade fotoperationen för att lägga ryggmärgsbedövningen. Tyvärr gick det ingreppet inte alls som planerat, för undertiden de lägger den är det någonting som inte går som det ska. Kateterslangen går av. Den går inte av i själva ryggraden, men det är en bit som försvinner in i kroppen. Direkt efter att det uppdagas, blir det snabbt ändrade planer och direkt in på operation för att försöka hitta den. Något de inte lyckas med. Men trots att de inte hittar kateterslangen läggs ny ryggmärgsbedövning, och fotoperationen blir gjord dagen därpå.
Abscesser och blodförgiftning
En kort period efter fotoperationen började jag bli dålig och få som en svullnad (knöl) bak vid ryggen och ärret (kring ingreppet där de hade letat efter kateterslangen). Ganska snart får vi snart reda på att det var en abscess (varböld).
För att inte gå alltför ingående på det, så fick de dränera ut infektionen. När den väl var borta, så dröjde det inte länge förrän jag åkte på blodförgiftning. Något som gick väldigt fort och blev allvarligt. Ni kan läsa mer om det i inläggen jag har länkat till lite högre upp.
Ortopedmottagningen + Länsrehab avd 70 i Sandviken
Jag låg sammanlagt inlagd på sjukhus under 5,5 månad. Först på Ortopedavdelningen på Gävle sjukhus under ca 3 månader, och sen blev jag flyttad till Länsrehab avdelning 70 i Sandviken under ca 2,5 månad. Den sista april 2015 blev jag äntligen utskriven och fick komma hem. Det blev en väldigt lång period inneliggandes. En period som har varit en av de jobbigaste jag varit med om.
Den tiden förändrade mitt liv, vände det upp och ner. Från början var planen att jag skulle göra min sista fotoperation, och sen skulle jag äntligen kunna komma upp på benen igen. Men istället hamnade jag på sjukhuset under nästan ett halvårs tid, och kunde inte ens klara av att sitta själv. Under vårdtiden och när jag kom hem blev jag helt beroende av folk dygnet runt, och behövde ansöka om personlig assistans för att klara min vardag. Något jag fortfarande behöver.
Fortsättning följer…
Detta inlägg skrevs år 2021.
Lämna ett svar