Sjukhusbesök - Tre dagar

Jag är ledsen över att det här inlägget kom lite senare än det var tänkt. Men bättre sent än aldrig, eller hur man brukar säga. Sen säger jag nu i förhand att inlägget kanske blev i lite längsta lagret. Jag försökte skriva så kortfattat som möjligt, men det är lättare sagt än gjort när det är mycket som sägs och händer. Men ni kan i alla fall läsa lite kort om veckans alla sjukhusbesök som jag var på under den här veckan.

Tre dagar på rad nu har jag varit in till sjukhuset. Det har varit både direkt efter frukost och i torsdags var jag till och med in redan innan frukost. Det har varit olika undersökningar och behandlingar som stått på schemat. Jag har bl.a. gjort ultraljud på hjärtat, träffat min reumatolog, varit på apoteket två gånger, samt varit och tagit blodprover två gånger.

Blodproverna blev jag tvungen att åka på två gånger eftersom jag hade missat att jag skulle vara fastande vid första svängen. Jag hade fått hem två likadana provremisser, för att vi först trodde att den första hade försvunnit med posten när jag pratade med dem på reuma angående en annan sak förut. Det var inför ett inplanerat läkarbesök. Vilket som så hade jag där och då när jag pratat med dem inte fått hem någon kallelse eller provremisser för den tiden, så då skickade dem hem nya. Dock kom dem som de hade skickat allra först också tillslut, vilket gjorde att jag hade dubbla upplagor.

Vilket som så stod det inget om att jag skulle vara fastande i den ena, och det måste varit den jag läsa på och därav missade att jag skulle vara fastande nu i veckan när jag skulle åka och ta dem. Det gjorde i alla fall att jag lärde åka in ytterligare en gång och ta om proverna dagen därpå igen, alltså som i torsdags. Där och då kändes det rätt drygt att jag behövde göra det igen, men som tur var så hade jag ett till sjukhusbesök på torsdagen som jag också lärde in på, så då kunde jag ta proverna i samma veva innan det. Vilket var skönt, så det inte blev att jag behövde åka helt i onödan.

Under den här veckan har jag varit till sjukhuset både i onsdags, torsdags och i fredags. I onsdags var jag först och tog blodproverna (som det visade sig att jag lärde ta igen dagen därpå), sen på apoteket och därefter till smärtcentrum. Jag var dit och fick akupunktur hos min smärtsjuksköterska. Det blev också att vi pratade ikapp en del om hur det var nu, eftersom jag inte hade varit där på ett bra tag. Om jag inte minns helt fel så tror jag inte att jag har varit där sen hösten kom, så det är ett tag sedan. Därför var det också roligt att träffa dem igen, eftersom vi fått en väldigt nära relation med tanke på alla besök jag haft hos dem på smärt genom åren. Det blir tomt när man annars är van att träffas allt mellan 1-2 gånger i veckan till att inte träffas alls.

Vi gjorde ett uppehåll pga att jag bl.a. hade blivit så nåltrött och behövde ett uppehåll, och för att försöka få lite distans ifrån sjukhuset. Det blev så extremt mycket sjukhus för mig där ett tag och efter hela sjukhusvistelsen i somras, så jag tror det var behövligt med lite distans därifrån. Få en paus med dem besök som det gick att göra så med. Vissa besök har jag ju fortfarande behövt gått på, men det har ändå varit färre. Men det blev paus med dem två ställena som jag annars har gått allra mest och regelbundet till.

För i samma veva blev det även paus med träningen, eftersom inte det heller fungerade. Jag var i för dåligt skick energimässigt och i kroppen efter sjukhusvistelsen som var i somras. Jag var verkligen helt slut, klarade knappt av vardagen och sen gick mitt reumatiska verkligen igång på högvarv med inflammationer hela tiden. Jag vet inte hur ofta och tätt jag var hos min reumatolog och fick kortisonsprutor där ett tag. Så jag tror det var bra att försöka få tillbaka energin i vardagen och klara av den först, innan det ens fanns en tanke på att börja planera för någon träning. Men nu börjar jag mer och mer komma till det stadiet att det börjar bli dags att ta tag i det igen, och det känns bra. Så det är nästa steg att ta tag i.

Besöket på smärt gick i alla fall bra. Det var skönt att få akupunktur igen. Vi pratade också en del om foten, eftersom jag har fått mer och mer ont i den under hösten framförallt. Men då kom vi överens om att det nog vore bra om min reumatolog fick kika på den allra först och höra vad han tror, vilket jag skulle på fredagen. Sen själva syftet med att börja med akupunktur igen är för att se om jag kan få sova lite bättre eftersom jag har så svårt att komma till ro om kvällarna och sova utan att vakna hela tiden. Lika att försöka se om det kan hjälpa på mitt illamående något. Hittills tycker jag nog att jag har sovit lite bättre, men illamående är rätt så lika. Där har det inte hjälpt så mycket. Jag ska i alla fall tillbaka dit nästa vecka för andra gången, så vi får se hur bra det hjälper då.

Efter sjukhuset i onsdags åkte vi i alla fall till stan och åt på Bong Mai. En kinarestaurang på söder här i Gävle, eftersom vi sen skulle direkt till Carin på Hälsolivs för att få lite info angående mitt prov som jag tog för ca 2 veckor sedan. Provet som skulle kolla mina balanser kring omega-3 och omega-6 i kroppen, samt cellernas hårdhet för att nämna några saker man fick reda på genom det testet. Det var himla intressant och Carin är så duktig på att förklara så man förstår. Men det tänkte jag att jag kunde skriva mer om i ett eget inlägg, om det är så att ni skulle vilja det?

I torsdags åkte jag in till sjukhuset direkt efter att jag hade gjort mig i ordning på morgonen. Det var då jag lärde in för att ta blodproverna igen, fast fastande den här gången. Därav att vi åkte direkt efter att jag hade gått upp och gjort mig i ordning. Det gick bättre att ta proverna i torsdags än i onsdags. Det gjorde varken lika ont och sen gick det att ta alla rör på samma stick, de gjorde det inte i onsdags. Så det var skönt!

Sen efter det åt vi frukost som vi hade tagit med oss i väntan på att jag skulle göra ultraljudet på hjärtat. Det gjorde jag på Klinisk Fysiologi. Den undersökning gick också bra. Det tog lite tid, men det gick som sagt bra. Jag skulle göra ultraljud på hjärtat mer som en uppföljning för att se att det fortfarande ser bra ut, eftersom det nu var ca 3 år sedan jag sist hade gjort det. Sen efter att vi var klar på sjukhuset åkte vi på en del ärenden i stan innan vi sedan begav oss hemåt.

Men det var mest hem och vända kändes det som, även fast vi ändå blev hemma några timmar. För sen skulle nämligen jag, Anna och Sandra till Sara och hälsade på. Vi köpte med oss middag hem till henne och sen umgicks vi hela kvällen tillsammans. Det kommer mer om det i ett eget inlägg.

Sen igår (fredag) var jag till min reumatolog. Besöket gick bra. Jag åkte ganska direkt efter frukost och jag hade gjort mig i ordning. Jag tror aldrig min reumatolog har varit så punktlig som han var igår. Annars i vanliga fall kan man ofta få vara lite beredd på att sitta och vänta en stund innan man får komma in, men inte den här gången.

Vi pratade en hel del om hur det var nu, gick igenom olika provsvar som hade kommit samt gick igenom min medicinlista. Vi diskuterade också hur vi skulle lägga upp det med min behandling av Xeljanz (biologiskt läkemedel) och med min träning. Jag har ju inte gått hos min fysioterapeut regelbundet nu på ett tag pga att det inte har varit möjligt. Min energi har varit i botten, och sen har kroppen varit för aktiv med alla inflammationer så det har helt enkelt bara inte gått. Jag behövde nog få återhämta mig först och komma in i att orka med vardagen innan det ens var dags att börja fundera på någon typ av träning igen. Men nu fick jag klartecken om att få börja prova bassängträning igen. Det känns faktiskt roligt, och jag tror det kan vara en bra träningsform för mig så som kroppen är just nu. Så på måndag tänkte jag ringa till min fysioterapeut för att se om när vi kan få igång en start med det.

Jag tycker verkligen det ska bli rätt roligt att få börja med det. Jag gick alltid på det när jag var mindre. Längre tillbaka gick jag alltid på bassängträning. Jag gick började med det redan från att jag var ca 4-5 år, gick en gång i veckan till att jag började operera fötterna under gymnasiet. Då blev jag tvungen att sluta pga att jag större delen av tiden hade gips eller hade sår som behövde läka. Men nu känns det som att vi sakta mer och mer börjar komma på banan igen. Dock har det tagit EXTREMT lång tid. Och visst är det mycket kvar och jag mår inte helt bra än heller, men det känns ändå som att det sakta börjar gå åt rätt håll. Vilket jag ändå känner är bättre än om det står still i alla fall.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229