Hej på er!
Hoppas ni har en bra dag. Jag har känt mig rätt trött och seg idag. Framförallt under förmiddagen. Det känns precis som att jag inte kommer igång på något sett. Men jag tror mer och mer på att jag är påväg in i något riktigt skov. Det känns som det. För jag känner hur jag i princip bara bli sämre i lederna, med värken, med tröttheten och allmänt. Det byggs bara på.
På ett sätt är det något som är lite nytt för mig. I alla fall på det här sättet, för annars har det snarare hela tiden varit som ett ända stort skov som mer eller mindre aldrig tar slut. Men nu med den här bromsmedicinen (Xeljanz) jag tar så har det faktiskt varit lite bättre med inflammationer och ledinjektioner sen jag kom upp i full dos. Dock blir jag väldigt illamående på den istället.
Ringde till reumatologen
Idag ringde jag i alla fall till reumatologen och bad om en tid till min reumatolog så fort han kommer tillbaka från semestern. Tyvärr är det ca 2 veckor kvar. En evighetsväntan enligt mig, men vad ska man göra. Det känns som att vi behöver diskutera en del. Både kring en medicinering som ska vara hållbar, både biverkning- och inflammationsmässigt. Men den balansen är inte lätt. Men något måste vi komma på.
Sen känner jag att jag behöver kortisonsprutor. Axlarna blir bara sämre, armbågen svajar fram och tillbaka hela tiden, likaså fingrarna i högerhanden och käklederna ska vi inte ens tala om. Dem blir bara sämre för varje dag, och fort har det gått. Nästan så det skrämmer mig lite. Vad det egentligen är som händer i kroppen.
Ringde till folktandvården
Jag ringde dit igen idag. Till folktandvården. Jag ringde dit igår med, men till en annan folktandvård som man kunde höra av sig till om det var akut. Så jag ringde dit igår bara för att diskutera med dem om vad jag kunde göra, och gå till väga. Då skulle jag höra av mig idag igen, vilket jag gjorde imorse.
Jag fick prata med en jättegullig sköterska, samt en tandläkare. Hon tog sig verkligen tid och lyssnade kändes det som. Hon tyckte det lät rätt självklart att det nog är inflammation i käklederna. Vilket jag också tycker det känns som. Sen tyckte hon också att jag skulle behöva få komma till en bettfysiolog som kikade på det, för det är även dem som ger kortisonsprutorna. De kunde inte dem göra. Lika pga att jag inte riktigt klarar av att ta naproxen (antiinflammatorisk tablett. Lika som Ipren, pronaxen osv.) regelbundet pga magen längre efter alla år som jag åt det regelbundet varje dag.
Hon trodde eventuellt att jag skulle behöva en kortisonspruta. Så hon skulle undersöka saken, för troligtvis måste jag till tandläkarna på sjukhuset. Dit jag har gått mycket förut, innan jag blev så pass mycket bättre efter operationen jag gjorde. Men tyvärr hade dem också semester nu, men hon skulle som sagt kolla upp det och återkomma. Försöka få till så jag får komma så fort som möjligt, och sen om det blir ännu mer olidligt så får jag höra av mig igen. Så får vi försöka komma på något annat sa hon. Så det kändes ändå bra. Så där är jag nu.
Vilovärk
Men det är jobbigt när det mer och mer börjar gå över till vilovärk. En värk som ligger där hela tiden och gör sig påmind, och blir bara värre ju längre dagen går. Jag hoppas jag kan få ordning på det snart i alla fall.
Det känns bara så jobbigt att det ALLTID ska behöva vara någonting, och speciellt nu under sommaren också med alla semestrar. Som sjuk är det bland den värsta tiden på året. Det har jag alltid tyckt.
Nu ska jag ta och gå över till mina föräldrar. Vi är bjudna på mat där idag. Det är en familj till som kommer, så det ska bli trevligt. Hoppas ni får en fin kväll. KRAM!
Lämna ett svar