Slalom - kom tillbaka

Slalom var något jag var väldigt intresserad av som barn. Jag älskade att åka slalom. Det var verkligen min favoritsport under vintern när jag var liten. Dock var det inte det bästa att hålla på med när man hade problem med kroppen och lederna.

Jag fick verkligen så sjukt ont efter varje gång jag hade varit ute och åkt, och ibland höll det även i under flera dagar i efterhand. Det slutade nästan alltid med att jag låg pladask på glover i hallen när vi kom hem efter en dag i backen, storgrinandes av utmattning och smärta. All energi var verkligen i botten då, och varenda millimeter över hela kroppen gjorde så fruktansvärt ont.

Jag kommer ihåg att mamma och pappa fick klä av mig ytterkläderna undertiden jag låg där på golvet och var totalt slut på energi. Jag orkade i röra mig en millimeter. MEN de var samtidigt så värt det! För jag tyckte verkligen det var så himla roligt, så då tog man det att man fick det jobbigt efteråt.

Däremot tycker jag det är himla orättvist att det ska behöva vara så. Att man ska behöva "sota" för att få ha roligt. Att man redan som barn ska behöva tänka och välja vilka aktiviteter man tycker är värt att utsätta sig för, eftersom man av vissa aktiviteter får så ont efteråt att man ligger och grinar av smärta. Ungefär som det var med slalom för mig.

Det är en himla svår balansgång det där. För det var och är fortfarande att jag måste överväga för och emot om det är värt att göra vissa aktiviteter. Om det är värt att få väldigt ont och bli extremt trött efteråt. För det är väldigt tråkigt och frustrerande att ens sjukdom ska behöva begränsa en på det sättet, eftersom det nästan alltid är saker man verkligen vill göra och vara med på. Men då ska man alltid behöva ifrågasätta och välja, och det är de som är så frustrerande många gånger eftersom det inte är viljan eller huvudet som säger nej utan kroppen.

Är det några fler av er som också känner igen er i det här? Att man alltid ska behöva tänka ett steg längre innan ni bestämmer er om ni ska vara med på en sak eller inte. Om det är "värt" det. Det låter så hemskt tycker jag att säga så, "om det är värt det", men det är ju tyvärr så.. Men då syftar jag framförallt på lite större saker eller aktiviteter som t.ex. en resa eller dagsaktivitet. Inte mindre saker.

Gillar

Kommentarer

Emma
Emma ,
Jo det är så för mig med. Lever med fibromyalgi o haft ont i ca 31 år o snart 45 o gick i åk 8 när jag fick ont första ggn. Idag kan jag få den känslan nu o då. När jag gjort på tok för mycket på en dag. Kan komma hem på en kväll o sedan sova o kliva upp med morgon o lägga sig igen o upp till lunch o ev ett par timmar till innan jag är människa. Numera långt mellan gångerna men händer nu o då. Sitter sedan 5,5 år i rullstol pga annat o kroppen tackar för jag har den.
emmak74.se/
elinnhellgren
elinnhellgren,
Okej va trist att du också har problem med kroppen och känt så.. Skönt ändå att du blir hjälp av rullstolen. Det blir jag med 😊
nouw.com/elinnhellgren
menduserintesjukut
menduserintesjukut,
Oja visst känner jag igen mig.
Att bara ta sig till tex stallet gör att jag blir slut men iomed att jag även tankar mina batterier där så är det värt.
Himmla tur att mina mediciner funkar någolund för kommer jag till den punkten att de inte går längre då vet jag inte vad jag ska göra. 😢
Just hundutställnignsbiten har jag varit tvungen att pausen då min kropp tog för mkt stryk av att vara aktiv nästan varje helg.
Om det bara var att åka till en utställning så hade det ju inte varit så farligt.
Men dagen före ska hundarna rakas, badas, fönas, putsat, jag ska duscha,allt ska packas i väskor och i sin tur i bilen.
På utställnigndagen så ringde kl 4.30 å sne är det ful fart.
Om jag landar hemma innan 16 så är jag glad (Vilket aldrig har hänt under alla år)...
Dagen efter så är det sopa torsk.
För att int tala om hur jag mår efter en hel helg på språng.
Förhoppnignsvis kanse jag kan börja ta upp det igen lite smått men det återstår att se.
nouw.com/menduserintesjukut
elinnhellgren
elinnhellgren,
Okej ja precis sådär är det för mig med. Det så tråkigt och frustrerande att man inte ska kunna göra det man alltid vill. Att man alltid ska behöva "sota" för det, tänka ett steg längre, och att allt har ett "pris" eller vad man ska kalla det. Det är inte roligt. Orättvist..
Hoppas du ska kunna göra det! Jag håller tummarna för det! ☺️
nouw.com/elinnhellgren
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229