Smärtcentrum – läkarbesök

Idag på eftermiddagen var jag till smärtcentrum. Det var längesen jag var på ett besök där nu, annars har jag mest tagit allt över telefon med min smärtsjuksköterska den senare tiden. Det har framförallt varit med tanke på allt kring corona och smittspridning. Men idag var jag i alla fall där för att träffa min smärtläkare. Det var längesen jag träffade honom nu. Sist var när jag låg inlagd på sjukhuset och något snabbt besök bara strax efter att jag hade kommit hem. Men de tyckte i alla fall det var dags för ett nytt besök.

Besöket

Besöket gick bra. Det blev en del prat, men det var inte så mycket nytt som blev sagt. Vi pratade mest igenom vad som har hänt den senaste tiden och hur det var nu. Det enda nya vi kom fram till var att vi ska göra ett nytt försök med Qutenza. Det är en behandling med jättestark chilipeppar i. Det är ca 10 gånger så stark som poliserna pepparspray är, så det är extremt starkt. Jag ska få göra den här behandlingen nästa måndag.

Jag vet inte om jag har så jättehöga förhoppningar på det, även om jag såklart hoppas det ska hjälpa. Men grejen är väl den att jag redan har testat det vid två omgångar. Första gången har jag för mig var under 2013 och sen även i slutet av 2014. Men då hade jag ingen jättebra effekt av det. Sen har ju smärtan ändrat sig lite sen i slutet av januari då jag var med om vårdskadan på fötterna. Så jag hoppas verkligen det här kan hjälpa mer den här gången!

Annars ska jag fortsätta att försöka sänka min medicinering så gott det går. Så det är bara att fortsätta kämpa på med det. Annars finns det inte så mycket att göra ifrån deras sida, bortsett från att försöka med det här Qutenzaplåstret igen. Sen pratade jag med dem också om en knöl eller hård svullnad jag har över fotleden. Jag tycker i alla fall den har blivit större så jag har reflekterat över den. Jag misstänkte om den kanske kunde vara orsaken till att nervsmärtan blivit värre och kanske trycker på nerverna. Men det trodde inte min smärtläkare. Så jag vet inte vad det är.

Efter att jag kom hem

Sen nu ikväll efter att jag kom hem tror jag musten gick ur mig lite. Jag känner mig bara lite tom inför allt. Det är bara mycket av allt. Plus att på vägen hem så ringde dem från Sandvikens sjukhus och avbokade besöket med rehabläkaren som jag skulle få träffa imorgon. Däremot fick jag det bytt som telefontid istället för det fysiska besöket som det var tänkt. Så det är väl bättre än inget. För jag fick välja mellan att ta det som telefontid istället för att flytta fram det på obestämd tid, och det vet man ju inte hur lång tid det kan ta. Så då valde jag telefontid, eftersom jag redan har väntat snart ett år på att få träffa och prata med den här läkaren. Så det är ändå skönt att det blir av. KRAM!