Det finns många saker jag inte hade en aning om, och som jag hade velat veta innan jag gjorde mina steloperationer på fötterna. Därför har jag valt att göra det här inlägget.
Fötterna är något som jag har haft väldigt mycket besvär ifrån genom alla år. Så länge jag kan minnas. Det har varit dem som har varit mitt ”huvudproblem”, i och med att båda fötterna nu är stelopererade efter flertalet stora operationer och ingrepp. Ni kan läsa om några av operationerna här. Ni kan även läsa om den första, andra, tredje, fjärde och femte – del 1, femte – del 2, femte – del 3 fotoperationerna på länkarna.
Det jag hade velat veta innan alla steloperationer
När jag började operera fötterna, eller då det blev svart på vitt att det behövdes (första gjordes nov -10) visste jag inte vad jag hade framför mig att vänta. Det blev starten av en lång kamp till att försöka få dem smärtfri. Något som har varit väldigt svårt att komma till, eftersom jag på vägen även har fått nervskador osv.
Men jag kan också säga att jag inte ångrar en dag att jag har stelopererade dem. För så ont som jag hade innan, den ledsmärtan är borta. Den nötande smärtan på skelettet, och vilovärken jag konstant hade dygnet runt. Den är borta. Men sen har det tagit lång tid. Betydligt längre tid än vad jag trodde det skulle göra innan det ändå kändes rätt okej igen och man kände att man ”litade” på att belasta dem.
Visste inte vad det innebar
Något jag väl kommer ihåg när jag fick beskedet om att jag skulle behöva stelopererad båda mina fötter var att jag inte alls visste vad det innebar. Inte mer än att fotlederna skulle bli stel. Det var något som kändes väldigt skrämmande och läskigt, eftersom jag aldrig heller hade gjort en större operation. För det enda jag hade opererat tidigare var att operera bort ett ganglion på tummen. Men det var ett dagsingrepp på dagkirurgin. Det här var någonting helt annat. Ett betydligt större ingrepp där de bl.a. skulle in och såga, skruva och ändra om hela min fot (fötter). Och det kan jag lova skämde mig en del.
Ändrade planer
Från början var tanken att jag skulle behöva göra två ingrepp. Ett på vardera fot, där vi skulle steloperera fotlederna. Leden man vickar foten upp och ner med. Det vi inte visste då var att redan inför ingrepp nr 2 som blev på den högra foten större. På den operationen valde vi att sätta in en märgspik som gjorde att både fotleden och hälbenet blev stelopererat. Alltså både fotleden och den undre leden i fotleden (den som rör på sig i sidleds när man går på oplan mark) skulle stelopereras samtidigt.
Det blev bestämt pga att hela hälen hade åkt utåt och tappat mer och mer position efter att steloperationen på vänster fotled gjordes. Något som skulle ”rättas till” efter att högra foten hade stelopereras. Därför valde vi att sätta dit märgspiken och steloperera den delen på en gång, så inte samma sak skulle hända på höger.
Något jag hade velat veta inför/efter mina steloperationer:
- Var noga med att få hjälp med bra anpassade skor. Skor med både bra inlägg, rullsula och som är stadiga över vristen. Jag lovar att det kommer underlätta din gång betydligt. Både så det ska kännas stadigt när du går, du inte ska få ont på andra ställen i kroppen för att du går fel, samt för att minska överbelastning på framfötterna. För efter en steloperation blir belastning på framfötterna mycket större, vilket lätt kan resultera i mycket smärta i framfötterna eller stressfrakturer.
- Sen, var noga med att inte överbelasta. Gå inga jättesträckor i början, utan lyssna på fötterna och öka sträckorna sakta. För det tar tid för fötterna att vänja sig vid ett helt nytt sett att gå. Så var det för mig i alla fall. Försök därför ha lite is i magen och skynda långsamt.
Jag hade bl.a. jättelätt för att få stressfrakturer i mina fötter. Något som inte alls var roligt och gjorde väldigt ont. Sen har jag min benskörhet också som troligtvis gjorde att jag ännu lättare fick dem, men det blev också en stor ökad belastning som man inte tänker på.
- Sen en av dem viktigaste sakerna att komma ihåg, det är att det kommer ta tid! Det kommer inte kännas 100% bra direkt efter att gipset åker av. Utan det tar betydligt längre tid än så. Det gjorde det för mig. I alla fall innan det kännas riktigt bra, och innan man kunde känna sig säker på foten gällande belastning.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag snarare att det tog ca 1 år efter senaste fotoperationen, innan jag verkligen kunde säga att det kändes riktigt bra. Jag vet att det låter deppigt, men jag hade nog velat höra det på en gång. Just att det kommer ta tid. Sen kan det säkert vara väldigt individuellt beroende på ingrepp, men jag hade ändå velat höra det och haft det att ställa in mig på. Just för att lättare kunna hantera det mentalt.
För nu blev det mer att jag målade upp en bild av att allt skulle bli bra, bara gipset försvann efter dem där 12-14 veckorna. Men istället blev jag rätt besviken över att det aldrig kändes 100% bra. Det gjorde bara ont och kändes konstigt. Jag hade i alla fall velat höra att det inte kan vara konstigt, eller onormalt ifall det tar tid. För då är man lite förberedd på det.
- Beroende på vad man är i för situation, och vad det är för typ av operation man ska göra hade jag velat fått mer information kring olika alternativ.
Det jag menar med olika alternativ är att, om jag idag hade fått besked om att mina fötter skulle behöva opereras, då hade jag velat veta vad för typ av olika ingrepp det finns att göra. Även om den ena kanske är mer aktuell än den andra i just sin egna situation. Men för att nämna några olika ingrepp som finns så finns det fotledsprotes man kan operera in, steloperation eller amputation. Sen finns det säkert fler, men det är tre jag har hört om. Tre helt olika, men som jag tänker kan vara värt att tänka över och fråga kring innan man bestämmer sig.
Mitt enda val
I mitt fall fanns det inget annat alternativ än steloperation. Där och då var det steloperation eller fotledsprotes som det pratades om. Fotledsprotes var något som blev bortdiskuterat väldigt fort, eftersom mina fötter var för trasiga för att ens kunna göra det ingreppet.
Fotledsprotes betyder att man får som en ”ny fotled” så man fortfarande kan röra leden. Något man inte kan vid en steloperation, eftersom man då istället ”skruvar ihop” leden så den växer ihop och inte går att röra överhuvudtaget. Sen kan man steloperera i olika nivåer beroende på hur skadad leden är.
Amputation
Något jag däremot nu flera år senare kan fundera över är amputation. Hur hade det sett ut om jag hade amputerat foten på en gång. Vad hade hänt då? Hade jag skonats från en hel del ingrepp/operationer, smärta och lidande. Hade jag stått på benen och gått mer idag då? Lika hur hade det varit med all nervsmärta jag har fått genom åren. Hade jag sluppit den då? Eller åtminstone, hade det varit lindrigare?
Jag förstår att det inte finns några bra svar på det. Men när jag har frågat läkare angående det har jag bara fått till svars att min nervsmärta troligtvis skulle bli sju resor värre. Troligen pga att smärtan och mitt smärtsystem redan är så retat. Men om det inte redan hade varit det, hade det nog varit ett annat läge. Men inte som det låter nu.
Sista saken jag inte trodde skulle vara såhär jobbig
Den sista saken jag inte visste skulle bli så jobbig grej var cirkulationen och svullnaden.
- Cirkulationen har blivit väldigt dålig i båda mina fötter efter operationerna. De blir ofta väldigt kalla och svullna.
Det blir kalla och svullna pga att man inte kan röra på fötterna. Något som gör att vadmuskeln inte kan jobba och pumpa runt blodet lika bra. Något som gör att cirkulationen lätt blir dålig. Därför är det viktigt att hålla värmen och högläge så ofta man kan. Framförallt när det är kallt ute.
Ni som står inför att behöva operera fötterna. Jag hoppas det här inlägget ska hjälpa er lite till att känna er lite mer förberedd inför det. Det här är några av dem viktigaste sakerna jag känner att jag hade velat veta inför att jag gjorde mina. KRAM!
Lämna ett svar