Jag har försökt strukturera upp lite de senaste dagarna så ni ska hänga med i vad som hänt här på sjukhuset de senaste dagarna. Ni kan läsa om första delen i lilla uppdateringen från de senaste dagarna här.
Knackigt och svackigt
Under hela den här vistelsen egentligen här på sjukhuset så har det varit rätt knackigt och svackigt. Det har gått upp och ner av flera olika anledningar, men man kan väl säga att det har varit svårt att få till rätt dos med smärtlindringen i pumpen. Jag blev ju inskriven den 24/9 på en torsdag. Först tog det ca 1-3 dagar innan vi kom in i rätt dosmängd så det kändes bra med pumpen, och precis när det började kännas bra så blev det en händelse så medicinen gick in i en dropp-påse som droppade jämns med smärtpumpen vid sidan om. Just för att göra så medicinen inte skulle vara lika kärlretande. Vilket som så gjorde det att medicine från smärtpumpen inte gick in i mig som den skulle. Alltså jag fick ingen smärtlindring.
Under onsdags eftermiddagen, men framförallt framåt natten och under natten till torsdagen började smärtorna bli mer och mer. Droppet hade ju också trasslat där under hela eftermiddagen under onsdagen utan att vi egentligen förstod varför. Det som hände var att droppåsen aldrig minskade och själva droppkammaren (tror det kallades så bara fylldes på hela tiden så de fick trycka tillbaka vätskan i påsen.
Problem med pumpen
Sen hade vi också haft en hel del problem med att pumpen larmade. Men det trodde vi berodde på långtids-pvk:n. För min hade en smalare slang ( den som sitter i överarmen i ett kärl där) den här gången pga att jag hade fått en barnmodell istället för en vanlig för vuxna. Det för att verkligen försöka spara på mina kärl så mycket som möjligt. Något som var en väldigt bra tanke, men som nu med facit i hand både var på gott och ont.
Men sen vi i alla fall därefter valde att ta bort det bredvid gående droppet som droppade bredvid för att inte göra medicinen lika kärlretande (den som medicinen gick upp i) så har det fungerat bättre med pumpen. Den har inte larmat alls lika mycket, vilket har varit väldigt skönt.
Men hela den här händelsen gjorde i alla fall att det blev som en ”svacka” på vägen som gjorde att det blev ett avbrott med smärtlindringen och smärtan hann liksom aldrig lägga sig riktigt. Det blev nästans om ett smärtgenombrott på nytt som blev svårt att få tillbaka.
Händer alltid saker
När det här hände kändes allt väldigt frustrerande och jobbigt. För det enda jag ville var bara att få en paus. En lindring så jag för en gångs skull ska få en chans att få återhämta mig lite. Men det händer hela tiden saker på vägen som gör att det blir gropar och kringel krok på vägen. Något som det alltid ska göra med mig verkar det som.
Men det var en oplanerad grej som inte var planerad om man säger så, men tur som sagt att det uppdagades så vi kunde göra någonting åt det och förstå problemet. Vidare fortsättning kommer. KRAM!
Lämna ett svar