Tredje fotoperationen

Det här inlägget skrevs söndag den 22 september 2013.

Du kan läsa om min andra fotoperation här.

Den tredje steloperationen jag gjorde på fötterna var den som var jobbigast av dem alla. Inte bara rent smärtmässigt utan psykiskt också, eftersom jag från början inte hade väntat mig att jag skulle behöva göra en tredje operation. Denna operation gjorde jag också på Falu lasarett i maj -12. Den här gången var det vänsterfoten jag skulle operera för andra gången. Den här gången skulle han försöka räta upp hälen och steloperera den undre fotleden som gör att man kan vinkla foten sidledes. Innan operationen pekade själva hälen utåt så jag gick jätte mycket på insidan av foten och hålfoten. Under operationen var de även tvungen att ta ben ifrån knä och lägga i foten.

När jag vaknade upp på uppvaket efter operationen hade jag ont, men den riktigt jobbiga värken började komma när nervblockaden slutade verka. Jag tror aldrig jag har fått så mycket morfin någon gång tidigare. Andra natten efter operationen fick jag så mycket morfin att jag vakna av att jag låg och prata med mig själv, men jag förstod inte om vad. Tillslut den natten sa en av nattsköterskorna att vi inte kunde hålla på såhär nå mer med att ge morfinsprutor. Han sa att jag hade fått lika mycket morfin som en stor fullvuxen karl skulle ha blivit påverkad av. Han berätta även att han skulle skriva i journalen om att de kanske skulle fundera över att ge mig en till nervblockad, för det var inte bra för kroppen att hålla på såhär med morfin.

När han sa det blev både jag och mamma smått förvånade, för inte så sent som på morgonen efter hade vi frågat om man kunde lägga en ny nervblockad. Men då fick vi till svars att man inte kunde det, för då flyttar man bara värken framför sig. Som att man måste härda sig igenom smärtan för att det sedan ska bli bättre. När vi sa det blev han lika förvånad och smått irriterad. Han berätta att det inte fungerar så. Smärtan klingar av eftersom tiden går, och om man kan lindra värken under tiden så är det bara bra. Dagen därpå fick vi höra att jag skulle få en ny nervblockad, men eftersom jag hade råkat äta en tugga av min macka på morgonen (innan vi visste det), fick jag vänta till eftermiddagen innan jag fick en ny nervblockad. Då man måste vara fastande när man ska sövas. Så fram tills dess fick jag fortsätta med morfinsprutor som smärtlindring. När jag väl hade fått en ny nervblockad hade jag mindre ont igen, så att jag kunde trappa ner på morfinsprutorna. Men när nervblockaden började gå ur igen så öka värken som ett brev på posten, och jag var tvungen att få mer morfin även denna gång. De besluta att jag även dagen efter skulle få ytterligare en nervblockad, men även den sista.

När jag fråga läkaren dagen efter operationen hur det hade sett ut så sa han att det inte fanns så mycket att säga. Det var väldigt förstört och han såg att benbitar nästan hade börjat lossna. Han hade även försökt räta upp foten mer inåt så att både senor och muskler skulle gå tillbaka, eftersom de på utsidan var kortare än de på insidan pågrund av fotens tidigare position. Efter den här operationen var jag inlagd på sjukhuset i 10 dagar. Att jag hade mycket mer värk den här gången tror jag berodde på att foten var så ”förstörd” och felställd. Jag hade gått och haft jätte ont i foten redan innan jag gjorde den tidigare operationen, så när de opererade foten tror jag den redan var så pass irriterad att det gjorde att jag fick ännu mer ont. Även efter denna operation fick jag gå med gips i 4 månader och börja stegmarkera (belasta litegrann) efter ca 6 veckor.