Viktigt att berätta

God kväll bästa ni!
Den senaste tiden har jag varit rätt öppen med att jag inte har mått särskilt bra. Det har varit framförallt fysiskt med tanke på infektionen och allt kring det, men sen har det även varit en del tankar kring vad som hade kunnat hända om jag t.ex. inte hade kommit in till sjukhuset den tid jag gjorde, samt att jag bara blir less på att vara sjuk. Det blir för mycket av allt bara.

Så det har varit svårt att inte skriva hur jag har mått, eftersom det varit sån stor del den senaste tiden med tanke på att jag låg inlagd på sjukhuset i över en vecka. Det är klart det handlar mycket om det då och vad som händer. Sen vill jag ju också vara så ärlig som jag bara kan inför Er om hur jag mår och vad som händer, eftersom jag tycker det är väldigt viktigt. För varför ska jag skriva att jag t.ex. mår bra och allt rullar på om det är så att det inte gör det? Det blir ju fel det med. För allt är inte på topp jämnt. Så är det ju för alla.
MEN sen tycker jag också det är väldigt jobbigt. För jag gillar inte att klaga. Det är bland det värsta jag vet. Sen finns det ju såklart olika sätt man kan se på klaga också. Det är ju en sak att berätta som det är, säga fakta och en sak att bara nöta kring det negativa och inte kunna vända det till det positiva. Men självklart är det lättare sagt än gjort.

Jag har jättesvårt att berätta och säga saker som är dåligt. Varför vet jag inte riktigt, men jag tror det är lite för att jag vill att allt ska vara bra. Så om jag då pratar om det bra eller åtminstone försöker vända det till det bra så döljs det dåliga. Jag kan tänka mig att det är därför jag tycker det är väldigt svårt och jobbigt att prata om det jobbiga, samt visa när det är jobbigt.
Sen vet jag inte om man kan säga att jag försöker lura mig själv, för det tycker jag inte. Men jag försöker nog väldigt ofta vända saker och motgångar till det positiva. Men det är nog för att det också är ett sätt för mig att hantera allting på. Men det tror jag också kan vara en utav mina styrkor. En av mina styrkor för att orka med alla motgångar och det jobbiga som jag får och har gått igenom.

För om man tänker att jag bara skulle tänka och se det dåliga och negativt i allt, då skulle jag ärligt talat gå under. Då är jag säker på att allt skulle bli betydligt jobbigare än vad det är. Sen måste man såklart ha insikt och förstå allvaret i det hela också, men ni förstår nog vad jag menar.
Sen måste jag bli bättre på att verkligen berätta och visa när någonting är jobbigt, och inte vänta tills det är riktigt jobbigt och bägaren i princip redan har hunnit runnit över eller är på bristningsgränsen. För annars har jag lätt för att pressa mig själv till max för att jag nog inte vill inse att jag faktiskt är sjuk. Helt sjukt att man fortfarande kan känna så, trots att jag varit sjuk i närmare 20 år. Men det är jobbigt. Jobbigt att inse att kroppen inte alltid vill det man själv vill. För jag vill nog inte alltid förstå att jag har betydligt mindre ork och energi än vad en "frisk" person har. För jag vill ju vara frisk. Men jag måste som sagt också bli bättre på att förmedla och berätta när jag mår dåligt eller åtminstone mår sämre. Det är något jag måste jobba på, men alla har vi våra saker vi måste bli bättre på. Så är det. Men det får man försöka jobba på, och sen göra så gott man kan.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229